Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Efterblomstringen 1801-1817. Fru Lenngrens hem och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
»POLYPHEMUS»
K. F. Werner omtalar också i sin intressanta
och sakrika biografi af G. A. Silfverstolpe, att
mot hösten 1793 spriddes i handskrift i Upsala
ett paskill, Polyphem, riktadt mot hertigen och
Reuterholm, och att justitiekanslern reste dit i
slutet af Oktober i all tysthet för att upptäcka
författaren, hvilket dock icke lyckades.
Paskillet är intet annat än det här föreliggande
poemet, hvars förf. det lika litet lyckats oss att
finna, som det lyckades justitiekanslern. Omöjligt
vore visserligen icke, att det härrörde från
fru Lenngren, bland hvars papper det, som sagdt
påträffats. Stilen är icke olik den hon använder
i sådana skämtsagor som ^de båda från Voltaire
öfversatta: »Det förhastade löftet» och »Andarne»
eller i »Äreporten» och »Vadet». Det synes
vidare, som om det sätt hvarpå studenterne omtalas
(»älskansvärd», »raske ynglingar» m. m.) snarast
tydde på, att förfin stode utanför deras krets. Hvad
fru Lenngren beträffar, var hon genom sin far och
dennes vänner ganska förtrogen med Upsalaförhållanden
och om fadern än icke var anhängare af de kantska
nyheterna, var han dock en varm vän af ungdomen, som
nog snarast sympatiserade med studenterna och deras
konvent. Slutligen må det erinras, att fru L. just vid
denna tid hade särskild anledning att vara harmsen på
de styrande, eftersom samtidigt tryckfrihetsåtalet
mot hennes man pågick, inspireradt arf Reuterholms
afvoghet mot Rosenstein.
Men allt stupar på en enda omständighet, som vållar
att förf:n till »Polyphemus» svårligen är till
finnandes i assessor Lenngrens hem. Det är diktens
ord att »en af de klarsyntaste, som vågat oförsynt
för folket uppenbara, att det kan äga rätt att blifva
sällare» blifvit landsförvist till Pat-mos. Ty härmed
torde väl ha menats Thorild. Och då kan »Polyphemus»
icke gärna härröra från någon panna ur Kellgrens
krets.
I sammanhang härmed må omnämnas ett annat längre poem
»Kalendarisk anekdot, på elfva tusen jungfrurs dag»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
