Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fru Lenngrens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland annat med »ett ord som ingen med uppfostran
tillåter sig i umgänget», för saknad af religion och
för brist på grannlagenhet, och slutar, efter att ha
uttalat den förmodan, att två olika pännor skrifvit
recensionen, med följande ord:
»Det är fåfängt, att redaktionen tryggar sig vid
den anmärkningen att fru L. själf, om hon lefde, ej
skulle beklaga sig öfver denna granskning. Det är
sannt, hon skulle ej beklaga sig; i det afseendet
hafva de visserligen träffat ett karaktersdrag af
detta förträffliga fruntimmer. Men hvarken med hennes
tankesätt för öfrigt eller med könets i allmänhet
äro de bekante, om de tro, att hon ej såsom kvinna
skulle känt sig sårad, djupt sårad, af en sådan
karakterisering. I allt fall beklaga sig däröfver icke
blott vissa vänner, hvilkas högt uttalade missnöje
tyckes hafva kommit till Red:s kunskap, utan hela
den allmänhet, hvars oföränderliga högaktning och
odelade bifall hon ägt snart i ett halft sekel,
både som ett mönster för sitt kön och en af våra
yppersta skalder.»
Hammarsköld svarar, att det i en litterär tidning
icke kan bli fråga om en annan personlighet än den,
som står att läsa i de offentliggjorda skrifterna,
och att ej rec. åsyftat någon annan. Han har ej till
föremål för sin granskning haft fruntimret, som han
ej personligen kände, utan skalden. Härefter ingår
H. ytterligare i ett detaljeradt försvar för sina
uttalanden och sammanfattar såsom sitt totalomdöme
öfver fru Lenngren, att hon i sin diktning upphämtar
och återgifver
»kvintessensen af det hufvudstadslif i hvilket hon
utgjorde en medlem; musten af detta lifs begrepp,
favoritämnen och åsikter, sammandestillerad med
en lätt och ovanlig talang, här och där en smula
idealiserad, men dock icke mer än att hvar och en
som själf i sitt väsende är en integrerande del af
denna societetsverld, öfverallt vid läsningen af
hennes poemer med bekvämlighet och nöje igenkänner
sig, de sina eller sina grannar. Det är; åtminstone i
förhållande till närvarande tid och umgängesbildning,
den elegantaste konversationspoesi, som är möjlig.
Den är alltså, i det hela tagen, precist afmåttad
efter den skönhetslinia som i de såkallade sällskaper
af god ton en gång för alla är uppdragen, när fråga
blir om de njutningar vitterheten skänker. Den är
jämnt opp så hög, varm kvinlig och finkänslig, som
det inom sådana kretsar i vårt fädernesland tillätes
att vara, om de ej skola förskräckas för snillet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
