Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fru Lenngrens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅGAN OM FRU LIS »KVINLIGHET»
315
.elegant språk och nätta verser är prosaisk och
står i ett ytterst aflägse sammanhang med poesien,
nämligen endast i den mening, som hvar och .en
skepnad af lif kan sägas vara på något vis med poesien
sammanhängande. Men en sådan, en prosaisk kvickhet
är - till det mesta - den
.som stämplar fru Lenngrens efterlemnade
skrifter,––––––visserligen
iräffar man däribland undantag, som intyga att hon
någon gång hade befunnit sig på den egentliga poesiens
ståndpunkt (!), eller kanske ännu stun-.dom, liksom
händelsevis, befann sig där. - - - Olyckligtvis
äro icke undantagen många. - - - - - - - - - -
- - - - - -
Hade hennes öde tillåtit henne att fortfara i den
riktning vi nämnt, hade lion öfverlemnat sig
åt utbildningen af de ingifvelser, som troligtvis
voro åminnelser från hennes första ungdom,
hvilka herrliga nationalidyller .skulle hon
ej då kunnat skänka oss! Ty därtill var det mått
af poetiskt talent, som naturen förlänt henne,
från begynnelsen ämnadt. Dock hvad hon blef, ej
hvad hon kunnat bli, är det, som bestämmer kritikens
omdöme -öfver det hela af hennes skaldestycken,
karakteren af detta hela har redan ^n gång
förr i vår tidning blifvit kallad en täck
konversationspoesi, till större delen gällande
blott under förutsättning af en viss temporär
societets-forms bestånd. Rec. finner inga skäl att
ändra detta uttryck. - - - -
Den äran tillhör henne onekligt att i det slags
vitterhet, som består i en träffande återspegling
af skaldens närmast omgifvande umgängeslif, hafva
frambragt det fullkomligaste, som Sverges tungomål
hittills haft att uppvisa.»
Efter att slutligen ha klagat öfver de nästan tallösa
franska orden, förklarar Atterbom, att fru L. af
mängden blifvit upphöjd vida öfver sin förtjänst.
De fosforistiska anmärkningarna mot fru L:s skaldskap
gälla, som man finner, bl. a. att detta ej skulle
motsvara hennes köns naturell. Onekligen förefaller en
dylik beskyllning något egendomlig i samma uppsats,
som prisar t. ex. mad. de Stael. Den hvilar också
på den-missuppfattningen, att känslan skulle vara
kvinnans psykologiska hufvudförmåga, och att därföre
icke en högre och själfständigare utveckling af det
rent intellektuella, »hjärnans öfvervikto, skulle
harmoniera med hennes kön. Men en dylik uppfattning
beror - såsom Höffding uppvisar i sin Etik - på en
opsykologisk motsats mellan känsla och förstånd, den
enas utveckling hindrar naturligtvis alls icke det
andras, förståndsskärpa utesluter icke känslorikedom,
för så vidt man icke anser den känsla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
