Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fru Lenngrens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 CRUSENSTOLPE,
FLODMAN
Denna af henne yrkade sats bidrog törhända lika mycket
som hennes snille att på den unga skaldinnan fästa
Gustaf III:s uppmärksamhet,, som i motståndet hos
de högre kretsarnes fruntimmer fann ett besvärande
hinder för genomförande af sin enväldiga statskonst
(!!) *). Icke häller var fru Lenngren i det smäktande,
känslosamma en fru "Nordenflycht; ty svärmeri och
svårmod lågo ej i den förras lynne; och inga ovanligt
bittra skiften af lifvet hade gifvit en klagande
riktning och prägel åt hennes skaldskap. Hennes
lyra hade visserligen strängar, som dallrade under
ömhetens och känslans intryck, men detta element
var icke hos fru Lenngren det öfvervägande och
mest framstående. I det naiva åter, det natursanna
och objektiva, i sprittande lif och blixtrande
kvickhet står hon främst bland svenska författare
af bägge könen. Tag bort melodier och deklamation -
tag bort en viss anakreontisk sinnesstämning från en
krets, i hvilken Bellmans sånger uppstämmas .. . och
förtrollningen försvinner från dem; ty just däruti
består hans oupphunna storhet; att ord, musik och
föredrag utgöra ett helgjutet oskiljaktigt helt i
hans skapelser. Näppeligen kunde någon ens uthärda att
annorlunda än tid efter annan genomläsa hans skrifter.
––––––––Fru Lenngrens »Pojkarne», »Den lilla
tiggarflickan», »Gossen
och leksakerna», »Grefvinnans besök», »Min salig man»,
»Gubben Didrik» och »Mårten Holk» m. fl. sjungas
och läsas däremot med alldeles samma nöje och hafva
under bägge dessa former slagit rötter i den bildade
allmänhetens minne. Tankarne, klara som kristall, och
språket målande, men flärdfritt, lämna uppmärksamheten
intet ögonblick sysslolös, under det hon leder den
ginaste vägen till föresatt mål. Ordprål och konstlade
eller hopstaplade bilder träffar man ingenstädes i
hennes skaldestycken.»
Denna karakteristik af fru Lenngren från en af den
svenska stilens förste mästare är utomordentligt
träffande.
Hos Dietrichson, liksom hos Gustaf Claéson, gå de
fosforistiska anmärkningarne igen.
Flodman i sin sympatiskt hållna karakteristik af
hennes skrift ställer i (Kritiska studier 1872), och
Ljunggren i sitt korta, men utomordentligt sakrika
kapitel om fru Lenngren (Sv. Vitterhetens häfder
II) betona åter båda hennes makt att lefva genom
tiderna. »Hon är verkligen klassisk» - skrifver
Flodman, »för så vidt det att vara klassisk be-
* Hvilket misshugg Crusenstolpe gör i afseende
på antagandet, att hennes råd »till sin dotter»
om att ej befatta sig med politiken skulle inverkat
på Gustaf III:s välvilja mot henne, behöfver knappt
påpekas. »Några ord till min kära dotter» skrefs
nämligen 6 år efter Gustafs död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
