Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Föräldrahemmet och ungdomstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personlighet, vars levnadsöden och karaktär voro av högst
egendomlig art.
Atterbom lämnar i »Siare och skalder» en mäkta idyllisk
bild av honom. Han skriver:
"Hjärtligen älskad av den studerande ungdomen, vars
outtröttlige undervisare i Roms tungomål och vitterhet han var,
högaktades fadern såsom en man av mycken kunskap och flerfaldig
förtjänst; men syntes (i världens ögon) glömd av Lyckan,
som hade nekat honom alla sina föräringar, med undantag av
de tvenne enda, vilka han själv fann vara de största: ett muntert
sinnelag och en älskad maka. Ännu vid den tidpunkt, då jag blev
student, hörde man i Uppsala berättas månget drag av denne
mans ovanliga förmåga att se allt i ljus och rosenfärg; bland
annat, huru han, förtjust i sin husliga sällhet, oaktat all därmed
förknippad fattigdom, hade för sed att tillråda var och en
student, som kom till honom bekymrad för sina omständigheter
och utsikter: ’gift er, gift er, gubbe lilla!’ — Kort sagt:
han hade funnit hemligheten, att med de mest inskränkta
tillgångar uppföda sina fem barn, göra även många främmande
till föremål för välgärningar, och låta varken armod, eller
trägna, i följd av armodet mångdubblade mödor, förstämma
sin glädtighet."
Så fridsam tedde sig alltså i traditionen Magnus Brynolf
Malmstedts bild, men för att få fram porträttets verkliga drag
torde några skuggor få inläggas. Gamla handlingar visa oss
honom ingalunda såsom den eftergivne och stillsamme
vetenskapsman och idylliske familjefader, som Atterbom skildrat.
Tvärtom företer hans levnadshistoria blad, vilka teckna honom
såsom en kraftig, käck personlighet, en »sekterist» och
bråkmakare, som ej var rädd att ha sin egen mening och ej heller
lätt förmåddes att låta udda vara jämnt, och även en del
personliga skuggor.
En utförligare skildring av hans levnadsöde har jag på sin
tid lämnat i Nordisk Tidskrift 1887; här må huvuddragen
fasthållas, fullständigade med resultaten av senare forskningar.
Han var son av en bland Magnus Stenbocks män, Bryngel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
