Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
skärpa i epigramraatisk udd, som utmärka den senare
skaldinnan, men den säkra blicken, den medfödda
kvickheten, den sällsynta komiska målaretalangen yppa
sig redan i poemets första version, som ännu endast
visar den versifikatoriska talangen i sin linda,
och som är mera rått tillyxad. Eljest kan det icke
nekas, att de båda äldsta versionerna i viss mån äro
nog så friska, ursprungliga, mera direkt på sak än
den senaste.
I de båda äldre texterna är dialogtonen förhärskande,
under det att i den år 1777 offentliggjorda skaldinnan
mera refererar. Detta meddelar naturligtvis åt de
förra en mera direkt prägel, liksom färgerna där äro
starkare påbredda, ibland t. o. m. nog bjärta.
Exempelvis i de strofer som drastiskt skildra
klagomålen över pigornas dålighet:
Men, täcka sällskap, glöm förtreten; vem kan väl
slippa folkets prat? Se där en fläck uppå serveten och
brädden av ett äkta fat; min piga, den gemena kroppen,
i söndags vräkte i sig koppen och rätt nu är servisen
all: har syster nånsin hört på maken1 hon smälte
pipan utav s taken, och stötte foten av min pall
Jag bör dig, usla stycke, banna,
för all förtret jag av dig haft:
en bula på min kaffekanna,
jag minns väl än mitt brända skaft:
i går, vad gjorde då det aset?
Jo män, hori slog man sönder glaset
som hörde till min bästa sort;
jag älf så arg, att jag kan spricka:
en näsduk för min lilla flicka,
hon i sitt slummer vräkte bort.
Ack ja, det är en faslig pina,
att styggt och slurvigt tjänstfolk f å j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
