- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Andra utgåvan. 1917 /
65

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

föregivne, förmögne faders dotter, utan att
hennes verkliga mor, som fått den rätta Lucile
sig anförtrodd, efter dennas död insmugglat sin
egen dotter. Stycket skildrar nu den bestörtning,
som denna upptäckt vållar, men det hela slutas väl,
då brudgummen i alla fall vidhåller föreningen, och
bort-bytingens föregivne fader fortfarande blir henne
lika huld.

Det hela är så fromt och ädelt, att man nästan
påminnes om fru Lenngrens egen definition på »sättet
att göra herdakväden »:

Se, det är en idyll som ändtligt man förstår, så sann
och menlös, att den bräker.1

Själv musikaliskt begåvad, anlitade mamsell Malmstedt
dock hjälp av hovsekretaren Lalin att lämpa musiken
efter de svenska orden. Att härvidlag understundom
det krävdes någon omkomponering synes framgå, om man
t. ex. jämför

en aria i franska och svenska texterna:

*



Ah ma femme, qu’avez vous Ack, min
Marianne! vad har du

fait? gjort?

Méchante mére! Månn denna
sorg jag vänta

bort? De la misére Min
dotter> ack vad gruvlig

Voilä 1’effet.
smärta!

La pauvre enfant, quelle pitié! Du litar menlöst
på mitt hjärta,

Elle a pour moi tant cPamitié! då jag din ofärd
skyndar fort.

Et moi je viens lui percer l’åme!

Ah ma femme etc. Ack, min
Marianne! etc.

Elle aime un aniant qui Padore, Lucile den
ömsta dyrkan

vinner,

Un jour de plus, une heure en- men just då
hon sin lycka

core, hinner,

Ils allaient étre unis. den samma
i en blick förgår.

Helas! fille trop chére, Vad ödet
orätt delat!

Du crime de ta mére För vad din mor
har felat,

C’est toi que je punis. din oskuld
straffet får.

1 Franzén har också kommit att tänka på denna satir
vid läsningen av Lucile, under det Atterbom
icke däri finner något tycke av herdakväde,
men den mjäkiga tonen hos de uppträdande är dock
därmed släkt. 5- - A. M. Lenngren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1917/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free