- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Andra utgåvan. 1917 /
74

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

Några utdrag ur dessa i skilda bibliotek spridda
brev, som stundom inledas eller avslutas med några
stycken på fransk - icke särdeles korrekt - prosa,
må här finna rum.1

I det första brevet av 5 maj 1777, som sändes
samtidigt med ett exemplar av »Tekonseljen», heter
det bl. a.:

Den gud, som skalders eld så rikligt er förkunnar,

så sällan av sin makt mig något bistånd unnar,

och då jag någon gång en liten gnista får,

den ingen tanka ger och knappt till rim förslår.

Mitt lilla rimförstånd sig självklokt ämnen väljer,

jag dyrkar episk eld och skriver Tekonseljer,

och då med tankans lopp jag gjort mig långt besvär,

i mina vittra värv jag aldra magrast är.

Jag av så trotsig drift den tankan billigt fattar,

att offer av mitt kön Apollo föga skattar.

I ett brev nästa månad, juni 1777, finna vi en
genrebild, snarlik den hon lämnat i »La matinée de
Clarisse»:

Utav det vackra kön jag äger några vänner, av vilkas
vänskapsprov jag deras svaghet känner, men lappri,
lika godt, de komma dock ibland, att tala om en robe
och några vackra band. Jag dem med aktning hör de nya
modes förtälja; det ämne mest dem rör må de ju fritt
få välja. Att vässa mitt begrepp jag allt mitt bästa
gör; men kan ej alltid dock begripa vad jag hör. Man
stundom något nytt på bane artigt bringar, som då det
ändat är, en gispning av mig tvingar. Men himlen vare
lov som ämnen nog dem gett, utav den väderlek han
dessa da V beredt. Man bryr mig för det tvång jag i
mitt väsen röjer, man säger att min hatt jag ej på
modet böjer, jag visar dem en bok, man skriker fy
vart hän! ni alltför ängslig är, ni måtte ha migrain.

1 I första upplagan har jag i sammanhang med dessa
brev även meddelat en bland hennes papper befintlig
versifierad »rapsodi», med huvudstadsnyheter, skriven
omkring i juni 1777 från Stockholm. Den förefaller
dock vid närmare skärskådande snarare vara skriven
till henne av någon vän (Schmiterlöw?) än härröra
från henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1917/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free