Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Övergångstiden 1780-1792 - »Fru Lenngrens» anonymitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
pekar likväl, att några översättningar och
originalepigram
- »knappast ett dussin» - av henne
offentliggjordes före 1792, men antager, att
först detta år större originaldikter av hennes hand
påträffas i Stockholms-Posten.
Den tidigare åsikten, att fru Lenngrens första
äktenskapsår voro litterärt ofruktbara, vilar
emellertid på ett misstag. De anteckningar, hon själv
efterlämnat, och som finnas i bokförläggaren Isidor
Adolf Bonniers ägo, visa, att hennes vittra ådra
under tiden 1780-1792* långt ifrån flöt så sparsamt
som i allmänhet antages. Det finns visserligen midt i
denna period en sexårstid, som - antagligen på grund
av familjesorger - är mera steril, men under dessa
tretton år har hon likväl offentliggjort över ett
åttiotal dikter av olika slag. Det ligger emellertid
någon sanning i påståendet, att hon strax efter sitt
giftermål »drog sig inom sitt skal», så till vida
nämligen, som hon icke längre betraktade vitterheten
som ett yrke, utan blott som ett tidsfördriv, i
det att hon ej längre offentligen framträdde som
skaldinna.
Hon grep icke längre an några större uppgifter; inga
översättningar från latin eller för teatern lockade
henne vidare; sin skaldegåva betraktade hon mera såsom
en sällskapstalang; när hon. offentliggjorde något i
Stockholms-Posten, skedde det anonymt. Hon »behöll»
- såsom hon skrivit till Schmiterlöw
- »endast några rim för sina vänner kvar».
Men vännerna
- främst hennes man och Kellgren - funno skäligt,
att de fingo se dagens ljus, och fram på !79<>talet
hade hon hunnit så långt, att hennes smådikter rent
av tillhörde det allra bästa, som alstrades av
satiriskt skaldskap i vårt land. Det hade nästan
kommit därhän mera av tillfällighet än avsikt.
»Hon flätade lekande en oförgänglig krans åt sin
urna.»
1 Jag tar med hela året 1780, ehuru hon ju först
mot slutet av detta år vigdes vid Lenngren. Såsom
hans fästmö började hon dock redan vid årets början
insända bidrag till Stockholms-Posten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
