Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Övergångstiden 1780-1792 - Orsaken därtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Vad var nu orsaken till att fru Lenngren upphörde
att framträda offentligen på den vittra bana, som
mamsell Malm-stedt inslagit? Man skulle måhända
vara benägen antaga, att mannen icke gärna sett,
det hans maka vore känd som ett vittert fruntimmer,
men detta stämmer föga med vad man i övrigt känner om
Voltaireanen Lenngren. Såsom i förra kapitlet nämndes
var det tvivelsutan inre skäl, som verkade. Man läser
tydligen mellan raderna i vissa av fru Lenngrens
dikter, att hon varit ömtålig för de nålstyng, som
avund och fördomar givit henne; man kan inhämta det
direkt ur »Tekonseljen» och indirekt ur råden till
Betti. Hon hade nog mer än en gång fått pröva, att »en
lärd i stubb satirens udd ej undanslipper». Om hon
ursprungligen idkat vitterheten av böjelse, så hade
dock helt visst hennes arbete för teatern o. d. till
god del, såsom ovan är nämnt, varit dikterat av
önskan att slippa ligga det torftiga föräldrahemmet
till börda.
Så vardt hon emellertid gift.
Hon behövde nu icke längre driva litteraturen såsom
yrke, även om Lenngrens ekonomiska ställning till en
början var mycket blygsam. Fåfängan att vinna rykte
såsom författarinna - »ifall hon hade någon» - fick
väl vika för behaget att gå skottfri för pilar från
dem, vilka ansågo det vittra yrket mer eller mindre
okvinnligt. Hon tyckes dessutom hava satt en ära i
att visa att hon förmådde styra ett hushåll på ett
praktiskt sätt, en egenskap som man - för att tala
med Rosenstein - »icke trott följa vittra fruntimmer».
Genom sin man kunde hon i alla fall då och då
under skydd av anonymitet lämna Stockholms-Posten
sina uddiga epigram, skämtstycken, satirer eller
översättningar från mer eller mindre djärva franska
författare, utan att någon behövde få reda på att de
härrörde ifrån hennes hand. Någon gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
