Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Övergångstiden 1780-1792 - »Till en ung flicka» - »Till mamsell S.» - »Sammetsrocken och örngottet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
kort sagt, du vill ej ansedd bli
för sakens djupa kännarinna,
du söker endast ro däri,
att utan allt pedanteri
blott dina vänners bifall vinna.
gtt lekfullt hållet stycke, en »lärodikt», om man
så vill i vilken vi finna förebådade »Några ord till
min kära dotter», är den år 1783 skrivna, i Carléns
upplagor meddelade, episteln Till mamsell S., vari
för första gången förekommer en ironisk varning mot
fruntimmer att idka poesi och där det heter:
Nej, min Salime, jag må bekänna, jag hellre ser uti
din hand en bandsöm än en penna!
Lyd mig och detta uppsåt fly! Vet du, Salime, vart
dig din dårskap lockar? Var gång du snillets blommor
plockar, förgås en ros utav din hy.
Sök ej, att Pindens spetsar skåda - vet, min Salime,
på denna höjd är man med kjortlar uti våda!
Ännu levde dock ej fru Lenngren som hon lärde.
Till sist några ord om tvenne stycken med vilka fru
Lenngren riktade fabel- och parabeldiktningen. Det
första och mest betydande är den 1782 offentliggjorda
sinnrika lärodikten Sammetsrocken och örngottet,
vars original jag funnit vara Lhabit et Voreiller
av Imbert, synnerligen väl överflyttat till
svenskan. Dikten är en poetisk exemplifiering av
sanningen att »den som lycklig syns ej alltid lycklig
är». Sammetsrocken vet icke annat än att husets herre
lever de bästa dar och beständigt ömsar nya nöjen. Men
örngottet vet bättre besked:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
