Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - Lenngrens ämbetsansökningar och befordran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärare, i motsats till övrige gustavianer icke kunnat
undanskjutas. Emellertid ämnade man söka på en bakväg komma
åt honom och så åtalades en anmälan av skriften
Stockholms-Posten.[1] Det var följande ord, som man fann brottsliga:
»Våldsverkare i ett land hava tändt mordfacklan och ropat:
Detta är upplysning. Europas despoter, med låtsad fruktan -
och några goda, men svaga regenter med sann - hava pekat
på dessa förödelser och även ropat till sina folk: Se, detta är
upplysning!»
Själva referatet av Rosensteins bok lär varit författat av
Lenngren, men ingressen, vari de djärva uttalandena
förekommo, var av Kellgren.[2]
Lenngren angav sig emellertid såsom författare till hela
anmälan, säkerligen för att skona sin sjuke vän. Enligt
Adlerbeth lär han hava försvarat sig med styrka och fyndighet,
men det är väl anledning att antaga, att inledningens verklige
författare hade sin hand med i försvaret. Och när Lenngren
såsom motstycke till och ursäkt för den åklagade punkten
åberopade Reuterholms fras i inledningen till
Tryckfrihetsförordningen: »De flesta Europas regenter äro sysselsatta att
omkring deras troner mot folken uppkasta nya
förskansningar,» lät man slutligen åtalet falla.
En tilldragelse av glädjande art från samma tid var
Lenngrens efterlängtade befordran till assessor i
kommerskollegiet, där han tjänstgjort i ej mindre än 23 år såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
