Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - Fru Lenngrens kraftigare medarbetarskap i Stockholms-Posten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästa år – mars 1788 – skriver Kellgren ånyo till
Lenngrens förmån:
"Jag har skrivit ett par ord till Schröderheim om Lenngren.
Trenne nya ledamöter hava åter blivit inkastade i kollegiet
ifrån främmande verk. – – – Det förljudes även att – – –
några andra äro i antågande till bordet. Det är likväl hårdt
för min fattige vän."
Fullmakt som sekreterare i kollegiet erhöll Lenngren 1790,
assessor blev han först 1793.
Det var en lycka för Sveriges vitterhet, att det gick med
borgmästeriet i Arboga som det gick. Ty såsom
borgmästarinna i den gamla uppstaden hade näppeligen fru Lenngren
utvecklat sin vittra talang i högre grad; ej heller hade den
fått någon yttre anledning till att skjuta nya skott.
Detta blev däremot fallet ungefär samtidigt med att
hennes man blev assessor. Det tyckes som om den
omständigheten, att Stockholms-Posten då just var på väg att i
Kellgren mista sin förnämste medarbetare, hade manat henne
att träda till och bistå mannen kraftigare än förut, både vad
dikternas mängd och deras halt angår.
Och detta gällde givetvis i än högre grad efter Kellgrens
bortgång. Eljest hade då en annan betydande kraft, Leopold,
genom Rosenstein låtit förstå att han vore villig att övergå
från Extra-Posten till Stockholms-Posten, men Lenngren synes
icke ha reflekterat, möjligen med anledning av skiljaktighet i
politiskt åskådningssätt, möjligen av personliga skäl.
Betecknande äro följande raderi ett Leopolds brev 11 maj 1795:
"På villkor sådana som jag nämnt skulle jag också
kanhända med nöje gå över till detta sällskap; en förnuftig kamrat
sådan som assessor Lenngren och medarbetare sådana som flere
av dem vilka bidraga till denna journal, skulle visserligen ge
mig lust och håg att göra något väl förståendes efter måttet av
min hälsa och min förmåga. Men sedan herr kanslirådet låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
