- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Andra utgåvan. 1917 /
166

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Den glade sansculotten»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– är på börsen, som när han – i likhet med skepparen –
seglar bort till världens ända.

Fru Lenngrens närmaste förebild är dock ingen ringare
än Lessing, vilken, såsom Gunnar Castrén påpekat i Nya
Argus 1915, skrivit en liten sextonradig berättelse på vers
»Nix Bodenstrom», om en skeppare som tog en ung hustru
och som på köpmannens fråga, om han ej vore rädd att bliva gjord till hanrej under det han fore bort till Surinam,
Amasonfloden eller vistades hos hottentotterna, fick till svar:

                                                Ey nun!
Das nehmliche kann Euer Weibchen thun –
denn, Herr, was brauchts dazu für Zeit? –
indess Ihr auf der Börse seyd.

Denna ekivoka bagatell – först meddelad i en
Hamburgertidning 1767 – har alltså alldeles samma pointe som
den Lenngrenska berättelsen.

Men fru Lenngren har – som hon ofta brukar –
inbäddat den lilla historien i en kåserande skildring av
skepparens funderingar på giftermål:

Hur som att hustru ha är roligt nog ibland
liksom också att vara utan,

och av frieriet till den pirrögda skönheten. Och efter den
pikanta historien följer de två radernas moral om att sagan
må »envar skeppsredare till tjänlig varning lända».

Hållen i samma ledigt kåserande, spirituella ton är ock
den jämförelsevis föga kända Den glade sansculotten (1794), en
variant på det av henne ofta behandlade motivet om lyckan
att vara belåten med det ringa – en anekdot, snarlik antikens
Diogenes-Alexander. Kungen förvånas över att se den
halvnakne »sansculotten» trots kölden så nöjd och glad i sina
paltor och begär få veta hans konst att »vara varm i alla
väder».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1917/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free