Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Men så ha vi de strofer, i vilka en åskådning ger sig
luft som synes ovänlig mot kvinnans studier, hennes
andliga förkovran, hennes intresse för allmänna
ärenden, korteligen vad som senare nämnts hennes
»emancipation». De måste verka överraskande.
Vi erinra oss Anna Maria Malmstedts satir i
»Tekonseljen» åt rakt motsatt håll (1775), och än mer
hennes käcka direkta försvar för kvinnans andliga
idrotter i tillägnan av »Lucile» (1776), med dess
varma vädjan till rättvisan, hennes något vemodsfulla
erfarenhetsrön i brevet till Schmiterlöw (1779),
slutligen episteln »till mamsell S.» (1783) med den
ironiska varningen mot att idka poesi och uppmaningen
att hellre taga i hand »en bandsöm än en penna».
Härtill komma nu råden till Betti, vilkas
underkännande av kvinnans studier och andliga idrotter
tyckes i så hög grad strida mot vad man skulle väntat
av ett kvinnligt snille och de där uppenbart tyckas
svära mot vad hon så tappert tänkt och uttalat såsom
tjugutvåårig ungmö.
Dikten har blivit olika bedömd. Rosenstein omtalar
den i korthet sympatiskt närmast som uttryck för
»hennes egen levnadsregel». Atterbom, som anser att
hon här mer än eljest skattat åt den hyperdidaktiska
riktningen, finner poemet vara ett ganska prisvärdt
sammandrag av kvinnligt levnadsvett men anser
att det skulle varit ännu prisvärdare, om kvinnans
känsla blivit lika mycket tagen i anspråk som hennes
förstånd; i samma riktning hade redan Hammarsköld
uttalat sig, särskilt emedan äktenskapet här »blott
framställes som ett moraliskt kontrakt». Flodman
riktar invändningar mot hennes uttalanden om att
äran att vara kvinna skulle förlora något på att den
förenades med en högre bildning och anser att hennes
eget snille var den mest levande protest häremot.
Ljunggren åter har tagit varmt till orda för diktens
inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
