Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Varningen», »Agnes»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Den andra balladen Varningen (1809) är underhaltig
även inom sin art. Den söker sammanföra en spökscen
med en förförelsehistoria, det hela utmynnar i en
lycklig upplösning. J. V. Johansson vill anse den
påverkad av förförelseba41adernas urtyp, Biirgers
bekanta »Prästens dotter i Taubenhain», men detta
kan ju blott gälla själva uppslaget: adelsmannens
försök att vinna prästdottern; stämningen och
innebörden äro vidt skiljaktiga. Biirgers dikt är
djupt tragisk, förföraren lyckas i sitt förehavande
och den övergivna begår till sist barnamord. I
»Varningen» går åter förförarens avsikt om intet;
han hade planlagt en bedräglig vigsel - ett från
de engelska romanerna lånat motiv - men bedrägeriet
avslöjas för den unga flickan i god tid av en vålnad
- hennes avlidna moder. Någon skräckstämning väcker
detta icke, flickan undgår lyckligen faran och blir
till råga på allt upptagen som eget barn av en ädel
och gudfruktig änka. Men naturligtvis kan man icke
räkna på att det alltid går så bra; och därför anser
sig skaldinnan böra tillråda unga flickor att ej lita
på att vålnader äro till hands:
I värnlösa tärnor, vid slända och söm! Fly n lismarn,
i gillret ej snaven; må hedern er alltid bli dyrbar
och öm, men vanten ej varning från graven!
En germanism som »klaglig» (kläglich), vilken ju
visserligen förekommer hos flere svenske författare
före fru Lenngren, t. ex. Triewald, ger oss nästan
anledning hoppas att denna dikt - väl den svagaste
i hela fru Lenngrens samling - är översättning.
Ett annat litterärt mode - »klosterdikten» - tyckes
fru Lenngren hava velat giva sin gärd i »Agnes»,
ett fragment, som enligt Franzén skulle varit hennes
sista ofulländade arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
