Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Gumman», »Källan», »Lycklig den», »Den är lycksalig», »Den glada festen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Av helt annat intresse äro de allvarliga dikter från
hennes hand, som falla inom idyllens område.
De tillhöra till allra största delen tiden strax före
och efter sekelskiftet och hava företrädesvis tagit
intryck av den samtida förromantiska tyska poesien,
ävensom av Franzén.
Av idyllisk art är den vackra bilden av en värdig
gammal kvinna - Gumman (1795), en ståtlig motbild till
de karikatyrer av flärdfull, pratsjuk, nöjeslysten
eller ungdomskoketterande ålderdom varav hennes
satir flödar. Den levande modellen var, såsom redan
omtalats, farmodern som vistats i barndomshemmet.
Samma nobla ton träder oss till mötes i ett par
mera subjektivt hållna poem från samma år, Källan
och Lycklig den j i vilka fru Lenngren biktar sin
önskan att få »leva glömd och göra godt» lik källan,
vars bölja flyter bortskymd, obemärkt och utan namn,
lämnande åt ärelystnaden att blänka i höga lovtal;
eller där hon prisar den lyckligast, vars levnad
flyter »bäckens lugna bölja lik» och - fast lyckan
tryter - »är av egna dygder rik». Den senare av dessa
dikter tonsattes omedelbart både av Palm och Gleisman
och blev särdeles populär. Från »Lycklig den» bör
skiljas den halvt satiriska dikten Den är lycksalig,
som ursprungligen hade tre strofer men i Carlénska
upplagorna blott räknar två.1
Året 1796 bringar ett par av hennes yppersta idylliska
dikter. Stockholms-Postens första nummer detta år
innehöll nämligen Den glada festen.
1 De två första stroferna, som skämta med
hustrurnas trätsjuka och döttrarnas flärd, finnas
i kvarlåtenskapen. En tredje strof, som tillhörde
kapten Hagdahls autografsamling och som behandlade
de från lärosätet h em vändande sönernas brist på
lärdom såväl som på rock och väst, antogs av mig
i förra upplagan tillhöra detta poem, något som
bekräftats av att dikten i sin helhet finnes upptagen
i Stockholms-Posten 1795 n:r *86 (den saknas i hennes
för-eckning).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
