Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Det blev ingen julgröt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Fyra halvnakna små barn tuttrade och kvidde på ett
halmbolster i ett hörn av det oeldade rummet. Hon
gick till fönstret och tittade ut genom en fläck,
som hon flåsade upp på den tjocka isen. Herre Gud,
sade hon, jag tror, att elden är lös. Men så såg hon,
att det var skenet från fyr- och bakelseugnarne i
den rika mannens kök midt över. Hon såg den stora
rostbeefen svänga sig framför stenkolsbrasan, den
präktiga skinkan, den grillerade bringan ; stekarne,
som fräste av det rikeligen i elden östa smöret,
pastejer, puddingar etc. Hon var så hungrig - och på
fyra dar hade hon ej haft en eldgnista i sitt rum. Hon
Jutade sig av vanmäktighet, och de små ropade från
halm-bolstret: Mamma, mamma, ge oss bröd!
Välgödda varelse! När vid ditt \ardagsbord,
som kräsligheten åt dig dukar,
du kaviarn och karpen slukar -
o, någon gång minns dessa ord:
drick sorglös din tokayernektar,
svälj dina ostron, stinn och fräck -
när du förgås av hull och späck,
din like - hör, o hör med skräck! –
två steg ifrån ditt hus i hungersnöd försmäktar.
Fem år senare meddelades i tidningen (1800, n:r ii)
en snarlik, vidlyftigare skiss Det blev ingen julgröt,
men ändå en glad Julafton. Barnen till en fattig
fru Klara fråga julaftonsmorgon modern om de få
julgröt såsom alltid under faderns tid. Hon svarar,
att hon hoppas kunna skaffa dem det, då hon blir
färdig med sin sömnad och får betalt av den rika
fru von Agio, men denna avvisar henne skymfande och
nedprutar hennes pris frän 5 till 2 riksdaler; vad
värre är, dessa pengar fråntagas henne av en man,
som har en gammal räkning, och som icke vill lyssna
till hennes bön om anstånd. Tröstlös återvänder fru
Klara till barnen, gråtande över att ej kunna giva
dem vad de önska. Dessa söka i sin mån trösta modern,
de ha ju ännu bröd kvar och skola spara på det till
aftonen. De blicka upp mot himlen med dess vackra
stjärnor, där nu pappa bor hos Gud, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
