Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
trösta sig med att om de äro goda barn Gud icke skall
glömma bort dem. »Detta barnsliga jollrande och de
menlösas förtröstan väckte en gnista av hopp hos den
bedrövade modern och hennes förhoppning blev icke
sviken.» Just då hon satt sig att intaga sin fattiga
kvällsvard och sjunga en julpsalm »Av himmels höjd
jag kommen är», höres en man ropa: »Godt bådskap
jag till eder bär.» Det är hennes svåger Adolf,
som återvändt från en ostindisk resa med en rikedom
av gåvor, kläder, vin och friska pengar. Hastigt
skaffades järpar och saffransbullar; julgröt kunde
icke fås men saknades icke.
Den lilla familjens glädje var obeskrivlig, dess
sällhet tusenfald t större än den fru von Agio
åtnjöt i sitt palats med all sin överdådiga yppighet
julafton 1799.
Denna sentimentala, något barnsliga berättelse blev
ytterst populär. Den avtrycktes i skillingstryck
gång på gång, utkom redan 1800 i separattryck från
Gävle och spreds såsom folkskrift samt finnes till
och med av P. O. Bäckström upptagen i listan på
svenska folkböcker!
Dess tycke med vissa av fru Lenngrens dikter -
t. ex. »Den lilla tiggarflickan», »Buketten», »Slottet
och kojan», slutet i »Varningen» - är uppenbart,
än mera dess snarlikhet med det nyss anförda lilla
stycket på versblandad prosa.
Enligt vad docenten Sverker Ek meddelat antog Franzén
den genast vara ett alster av fru Lenngren och kände
sig livligt berörd av dess naivt känslosamma stämning
samt skrev till Rutström:
"Det förträffliga stycket ’Det blev ingen julgröt’
är säkert av fru Lenngren. Tacka henne därför på mina
och otaliga finnars och finskors vägnar som alla läst
det med tårar. O natur! natur! Detta är naivitet,
och surprisen sen i ’Godt bådskap jag till eder bär’,
jag blev så glad och förvånad som om jag själv hört
Adolfs röst."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
