Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Gamla och nya världen» - Okända dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Gamla världen i all heder, men visst var den
fasligt dum: intet skick och inga seder hos det
råa publikum. Man till namnet då knappt kände bal,
spektakel, spel och klubb; hustrun spann och vävar
rände och var flicka brukte stubb.
Men den nya världen åter
är en riktig snillevärld,
där man educera låter
varje flicka till en lärd;
landsherrns och hans länsmans dotter,
biskopens och hans kaplans
läsa franska, ha kapotter
a la mode som huvudstans.
I ytterligare fem strofer prisas ironiskt den nya
tiden, i jämförelse med den gamla, men - heter det
slutligen - en merit hade dock denna:
Gamla Göthen alltid sade: slåss mot tie - drick
som sju.
Oaktat poemet har vissa Lenngrenska drag, vågar jag
dock icke tillskriva skaldinnan det. Det återfinnes i
sin helhet i »Ny visbok», Stockholm 1823, antagligen
avtryckt från någon tidning.
Följande poem, som omnämnas i hennes egna
förteckningar, hava icke av mig kunnat uppspåras:
På Adolfs dag till kapten Karsten, Låt oss dens minne
prisa, Värdinnans skål, Här vilar salig herr majorn
(Epitaf) samt Konstsinnet.
Enligt vad som framgår av ett brevuttalande
ifrån Franzén till Rutström (30 april 1801, först
uppmärksammat av G. Castrén), har fru Lenngren
medarbetat på ett hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
