- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Andra utgåvan. 1917 /
242

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

diktning, velat se en förhävelse från fru Lenngrens
sida. Atterbom uttalar det i den mildare formen,
att denna ton av åtminstone skenbar ironi, varmed
den svenska Uranie framställes i en tacksång
just till Gyllenborg, aldrig förefallit honom
rätt passande. Emellertid torde man näppeligen få
tilltro fru Lenngren någon taktlöshet, även om man
icke känner sig tilltalad av hennes skämt med sin
föregångerska. Hennes mening har nog varit, att hon
på det hela taget var för litet »skaldinna» - i stor
mening - att göra anspråk på hyllningar, och hon
har velat smått bry Gyllenborg med erinran om hans
gamla väninna, på samma gång hon i sin blygsamhet -
och att denna var ärlig, det visar hela hennes liv
- ville anvisa sitt sångslag en mera underordnad
plats. Mamsell Malmstedts författarskap hade anspråk,
fru Lenngrens hade icke sådana.

Hon lägger här i fru Nordenflychts mun de orden, att
fru Lenngren icke var »van vid muntran och beskydd»,
och på ett annat ställe:

Jag skrev mitt hela köns försvar, som alla minnen
än förvara, och hon - törhända nödigt har att könet
henne må försvara.

Franzén har för övrigt (i sin handskrivna
självbiografi) såsom prov på hennes skämtsamhet
ibland förtrogna vänner berättat, att hon en gång,
då talet föll på fru Nordenflycht och någon lät henne
förstå huru mycket hon överträffade denna, svarat:
»Ack nej, jag har aldrig vågat mig utomhus, men se
fru Nordenflycht tog sig före att i sin stubb - av
rosen-kattun till och med - tåga över Bält.» »Därvid»
- fortsätter han - »stod hon upp från stolen, bredde
ut sin klänning och spatserade över golvet. Hennes
min och ställning därvid voro obeskrivligt komiska.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1917/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free