Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Oxenstiernas hyllning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Det är icke alldeles osannolikt att »den muntran och
beskydd» hon åtnjöt från akademiens sida vållat henne
en smula förtret.
Hon hade förut fått kännas vid onda ord, småstyng
och förargelser, när man dragit fram hennes vittra
namn till beskådande, och vi minnas från ett brev
till Schmiterlöw, inemot två årtionden tidigare,
hurusom hon i ett anfall av missmod beslöt att vända
»till sin natur och könets gräns tillbaka».
Den uppmärksamhet från allmänhetens sida, för
vilken hon var föremål, var henne i varje fall icke
uteslutande angenäm.
Det var icke hyckleri, när hon sjöng:
I stillhet gömd för ödets nycker jag lever
avundsvärda dar.
Mig ingen hemlig åtrå bränner att se min ära vida
spord.
Det var hennes ärliga mening.
Och det var kanske icke någon tillfällighet, att
nyåret 1798 icke endast bragte svaret till Gyllenborg
utan ock - »Några ord till min dotter, ifall jag
hade någon», med dess något egendomliga avsvärjande
av vitterheten.
Gyllenborgs sång till den sig döljande »näktergalen»
följdes av andra hyllningar. I Adlersparres »Läsning
i blandade ämnen» intogs år 1799 en anonym dikt
»Till Fru Lenngren», »Sveriges Sappho», författad av
J. G. Oxenstierna. Det heter häri bl. a.:
Rörd av flere Gudars anda, deras språk du tolka vet
och med Pallas’ vishet blanda Gracernas behaglighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
