Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Förhållandet till mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
»Älskad var hon, innerligt och uppriktigt älskad,
såsom en ovärderlig maka, en fullkomlig och
oföränderlig vän, en moder snarare än en fru för
sitt husfolk, en glädarinna evart hon kom, med sitt
skämt i vänners förtroliga krets, med sin tröst och
sina välgärningar i sorgens, bekymrens och plågornas
boning. Älskad var hon icke endast av dem, som voro
henne nära, utan av många på avstånd, av många som
hade intet begrepp om hennes vittra förtjänst, utan
kände henne endast såsom ett högst aktningsvärdt
fruntimmer. Älskad måste hon vara, ty den innerliga
godhet, som uttryckte sig i hela hennes väsende, var
ej svaghet. Hon förenade med ett ljust förstånd en
stark vilja, och med den finaste, den mest lättrörda
känsla, de stadigaste grundsatser.»
Även andra, som haft tillfälle att iakttaga Anna
Maria Lenngrens levnad, kunna icke glömma hennes
välgörenhet, hennes avsky för allt skryt och all
slags fåfänga, hennes trofasthet mot vänner och hennes
samvetsgrannhet i uppfyllandet av sina plikter.
Var hennes äktenskap än icke - såsom man velat göra
gällande - grundat på någon eldigare kärlek och var än
Lenngren en något sträv personlighet, så förstod hon
i varje fall att göra deras gemensamma hem lyckligt,
och hon var honom en god maka.
Förhållandet dem emellan har i övrigt omtalats
tämligen olika. Att hon var honom överlägsen på
huvudets vägnar liksom i livlighet och behag, därom
behöver icke tvistas. Men medan en tradition vill
göra honom blott och bart till en »kamrerarsjäb,
som ej förstod hennes betydelse, ger honom Franzén,
visserligen medan han ännu levde, följande vitsord:
»Han var Kellgrens förtrognaste vän. Mera behöver
icke sägas om det behag, som hennes lyra borde sprida
i hans hjärta såsom i hans hus» - och han yttrar
även, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
