Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Huvud, som med Mimers lika, svar på alla frågor
fann! Hjärta! Ej i stånd att svika någon sak det
trodde sann
sjöng Franzén om honom vid hans död; Tegnér betecknade
honom som »en självständig, frisinnad, rikt utbildad
natur, vars enda fel var det sällsynta att veta
för mycket och verka åt för många håll». Spetsig,
kvick och roande sig med att genom nyckfullhet
stöta folk för huvudet, var han alltid färdig att
medelst paradoxer och sofismer ge diskussionen liv
och fart. Eld lyste ock ur hans svarta öga, ömsom
flöt hans tal i strömforsar, ömsom kort, buttert,
fåordigt. Fru Lenngrens hem var hans tillflykt under
vilans timmar. - I äldre dagar hade Kellgren och Kraus
varit gäster i detta hem, där poesi och musik flitigt
dyrkades. Även den poetiske och musikaliske amatören
Wellander besökte under första tiden ofta hennes hem
och sjöng sånger, i vilka »han göt själ och hjärta,
behag, ömhet och len känsla». Fru Lenngren ägde,
som känt, själv sångens gåva.
Musikaliska sympatier hade hon gemensamma med svågern
Olof Åhlström, som tonsatte så många av hennes
dikter. Det berättas, att när han första gången sjöng
Mårten Holk för henne, hon utbrast: »Här är musiken
kvickare än orden.»
Till det närmare umgänget hörde ock Rutströms syster,
fru Weltzin, och hennes dotter Carolina Weltzin,
som blev skaldinnans ömma vårdarinna. Fru Weltzin
var icke blott den sublima uppoffrande trösterska,
som stannade kvar »i plågans sällskap», vilken Leopold
besjungit i sin dikt till henne (»Vid fru Westbergs
likkista»); hon var tillika en kvinna med sällsynta
historiska insikter och i den kantat som avsjöngs till
hennes hågkomst i Sällskapet Nytta och Nöje 1813 (jmfr
Stockholms-Posten n:r 13) omtalas hurusom världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
