- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Andra utgåvan. 1917 /
264

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Anekdoter om henne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

Leopold upprepade charaden för sig själv gång på gång,
han funderade och funderade, men utbrast slutligen
otåligt: »Nej, min bästa kommerserådinna, den är då
alldeles omöjlig att gissa, där är ju ingenting som
man kan haka sig fast vid U

»Men så kan man haka det fast vid gaffeln», inföll
fru Lenngren, i det hon från sin tallrik tog ett
stycke »kort-lätt» på gaffeln.

Fru Lenngren - själv »kommerserådinna» - hade en
stark avsmak för alla titlar och all rangsjuka. Hennes
svägerska, som var gift med tonsättaren Åhlström, var
mycket glad över att mannen fått titel av krigsråd och
väntade sig av fru Lenngren en gratulation av denna
anledning. Men fru Lenngren låtsade intet därom. Den
nya krigsrådinnan sökte gång på gång leda samtalet in
på sin mans utnämning, men förgäves. Slutligen sade
hon: »Nå, svägerskan kommer väl och besöker mig i
mitt nya stånd?» - »Kors, får jag fråga, kära Hedvig
Charlotta, var är det beläget?»1

En afton, då man i sällskapskretsen hos fru Lenngren
omtalade en viss herre av deras bekanta, som genom
sina mäktiga relationer nyss blivit upphöjd i en högre
ämbets-ställning, och någon i sällskapet yttrade,
att han sålt sitt gamla salongsmöblemang och köpt
sig ett nytt och modernare, ty han tyckte hans förra
möbler voro så låga, inföll fru Lenngren hastigt:
»Det är ett misstag, det är icke möblerna som blivit
för låga för honom, men det är han som blivit för
hög för möblerna.»

En herre, som gärna skröt med, att han umgicks med
många vittra personer och snillen, hade ändtligen
lyckats bli presenterad för fru Lenngren och infann
sig en dag objuden på hennes visittimme. Fru Lenngren,
alltid taktfull värdinna,

1 Friherrinnan Knorring tillskriver av misstag fru
Schröderheim detta bon mot (Skisser I, 205).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1917/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free