Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Stjernstolpes dikt »Fru Lenngrens skugga»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Fru Lenngrens skugga till forna vänner.
Invidiaque major Urbes relinquam. Horatius.
Är jag då glömd? Skall ingen harpa klinga, i
vindens fläkt, på griften, som mig gömt? Och skall
jag ingen vänlig hälsning bringa till Elisen från
dem mig förr berömt?
Jag, även jag, mig trodde vänner äga bland dem, som
snillets lager länge krönt, och ingen ett farväl mig
velat säga - jag, även jag har glömskans otack rönt.
Dock, redan ömt försystrad med de sälla, med Greklands
Sappho, Sverges Uranie, i palmers skygd, odödlighetens
källa mig göra skall från jordisk saknad fri.
Där vill jag forna vänner lugnt förbida; jag skall
dem åter sluta i min famn. Med Daphnes, Hilmas skalder
vid min sida ej Lethens bölja plånar ut mitt namn.
Författaren till detta poem var Johan Magnus
Stjern-stolpe, humoristen, översättaren av Wieland,
Blumauer, Pope, själv i sin diktning påverkad av
fru Lenngren.
Den 7 maj lästes svaret. Det kom från Franzén
och löd:
Till fru Lenngrens skugga!
Är det du, som denna klagan höjer på den tysta graven?
Är det du? Nej; om än din skugga bland oss dröjer,
ville du blott trösta oss ännu.
Dig förgäta skulle dina vänner! Den det tror, ej kände
dig som vän. Han blott glansen av ditt snille känner,
ej den dygd, sig gömde bakom den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
