Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Låt mig dock säga med uppriktighet, att jag sett
med missnöje det illa passande ordet Skaldeförsök
ännu behållas på titelbladet. När modestien går
över sin gräns, förlorar den sin effekt, och får
anseende av affektation. Vad som genom egenheten
av slag och förträffligheten däri icke finner
sin like någonstädes kan ej rimligen bära namn av
försök. Så gärna måtte man kalla Eneiden försök
till episkt poem, och Napoleons kampanjer för hans
försök i krigskonsten. Även blygsamheten hos den
närmaste av anhöriga rättfärdigar ej ett sådant
förringande. Ogilla, om bror så tycker, mitt omdöme,
men förlåt uppriktigheten därav.
Icke nog! jag behöver förlåtelse för ännu mera;
ty även själva redaktionen synes mig ej sådan
den borde vara. Mig har väl blivit sagt, att någon
princip därtill vore svår att finna; men jag tror det
icke. Fru Lenngren har skänkt oss poemer av ett visst
allvarsamt slag, vari hon kanske blott är jämförlig
med de största skalder hos oss, eller åtminstone
mindre synbart överträffar dem. Sådana äro till
exempel: En blick på graven, Hymnen, Adams och Evas
morgonsång m. fi. Men samma mästerhand har ock tecknat
en mängd större och smärre tavlor av satirisk natur,
eller levande naiv skönhet, varmed i hela Europas
litteratur ingenting finnes eller kanske någonsin
skall finnas jämförligt. Jag ville, att samlingen
begynt med dessa sistnämnda och varit, såsom en senare
avdelning åtföljd av de förra. Framför bägge skulle
jag hava satt den odödliga Invokationen, både såsom
ett slags förespråk och såsom en skaldelära av det
yppersta värde. Ännu en gång, ogilla min fritalighet,
men förlåt den för det nit, varifrån den härleder sig.
När Ludvig XIV frågade Boileau, vem han ansåg för det
största bland då levande snillen i Frankrike, svarade
han, som bror påminner sig, utan ett ögonblicks
besinnande M o l i é r e. Om någon gjorde mig samma
fråga, skulle jag svara: Kellgren, fru Lenngren och
Tegnér äro Sveriges största skalder, men vem av dem
må böra hållas för störst, det må Apollo själv säga,
jag vågar det icke. Vad jag vet, är blott, att alla
våra övriga stora skalder finna hos andra nationer
åtminstone sina likar, om ej sina mästare, då fru
Lenngren ensam säkerligen ej funnit eller kanske
skall finna någondera.
Farväl, gamle hedersvän. Lev ännu länge sund
och lycklig, respekterad för egna förtjänster och
överstrålad av en makas odödlighet, vars beröm skall
fortfara och tillväxa så länge svenskt språk talas
och skrives eller blott läses och förstås. Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
