Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
sinnlig, »en blott kättja», liksom hon ock
framställer dårskapen som »kärlekens bror». Fru
Lenngrens förakt för kvinnans egentliga genialitet,
kärleken, har även medfört saknad av all varm känsla
för religionen, kvinnans enda sanna filosofi: i
hennes religiösa poem finner Hammarsköld blott en
teofilantropisk naturreligion. Vidare saknar han i
hennes målningar kvinnlig finkänsla, denna medvetslösa
(omedvetna?) takt för det skickliga, som annars plägar
åtfölja gracernas kön, i det hon utmålar vissa föremål
med alltför livlig grad av fysisk styggelse.
Han söker därefter närmare beteckna hennes komiska
målningssätt som han jämför med Hogarths. Det saknar,
menar Hammarsköld, »det milda välgörande, halvt
tårblandade löje som framkallas av en äkta komik», det
är mera »det gälla, skärande bittra åtlöje som beredes
av en kvickt anlagd och raskt utförd karrikatyr». Han
anmärker dock, att tre dikter: Den glada festen, Eklog
och Grevinnans besök äga ett eget idylliskt behag,
som höjer dem över karrikatyren. I hennes fabler och
sagor finner Hammarsköld ett »jakobinskt lynne», i
det de mest drabba de upphöjdare klasserna i staten,
antydande, att nästan varje greve är en odugling,
var grevinna en högdragen gås. Slutligen inlägger han
en reservation mot att Rosenstein betecknat hennes
skriftställen som »klassiskt».
Denna anmälan väckte rätt mycken harm i skilda
kretsar. Bland annat skrev Tegnér till Rosenstein
därom med förbittring.1 Man var ock angelägen att
få inlagd gensaga från mindre partifärgat håll än
Wallmark.
Skaldeförsökens förläggare, Wiborg, som nu
övertagit
1 »Hade Hammarsköld inga andra litterära synder
än sina yttranden över herr landshövdingen och nu
senast över fru Lenngren, så vore det tillräckligt
för varje ädel man att gå på skall efter ett dylikt
litterärt skadedjur.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
