Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Atterboms kritik 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
än hennes beundrare tillerkänt henne, i det han
förmenar att hon blivit upphöjd vida över sin
förtjänst.
"Fru Lenngrens talent är, inom sin omkrets, sann och
glänsande ; men denna omkrets är icke vidsträckt, och
riktningen av hennes snille ganska ensidig. Följden
av hennes mera välmenta, än insiktsfulla beundrares
utmaningar kunde bli den, att man satte henne i något
järnförande förhållande till fru Stael-Holstein, till
fru Cottin, till fru Helvig, till författarinnorna
av de klassiska romanerna Gabriele [Johanna
Schopen-hauer] och Florentin [Dorothea Schlegel, född
MendelssohnJ, kort sagt, till de kvinnliga snillen
av första och andra ordningen, som i ett oändligt
rikare mått tagit både fantasiens och reflexionens
värld i besittning. Men varje sådan jämförelse vore
orättvis, ja otacksam ; och Sveriges vitterhet är
henne så varmt förbunden för det som hon verkligen
var, att den icke behöver pådikta henne skenet av
att hava varit någonting mera. Karaktären av denna
skaldinnas poesi är för övrigt lika lätt att beskriva,
som att uppfatta. Fordrar man framför allt känsla,
och en av känslan behärskad inbillningskraft till
könbeteckning av sann kvinnlighet, i poesien liksom i
naturen: så var fru Lenngren (nämligen i sin egenskap
av författarinna) snarare ett slags väsende av manligt
kön. På alla bladen i hennes skrifter tilltalar oss en
ande, som är långt mera förståndig än känslofull. Utan
att påstå, det kvinnan bör vara oförståndig, tillstår
dock recensenten uppriktigt, att han hos detta kön
älskar se hellre hjärtats än hjärnans övervikt. - - -
.- Hennes kvickhet, den sammanfattande medelpunkten
för alla hennes själsanlag, sprider livliga och
lekande blixtar: men de spela nästan överallt på ytan
av en kall, vid livets och tingens karrikatyrsida
stannande reflexion. Mot själva kvickheten, i och för
sig själv, och dess rättighet att värderas såsom ett
av poesiens väsentliga elementer, har visserligen ej
recensenten något att invända. - - - - Men poetisk,
i namnets högre, strängare bemärkelse, är egentligen
blott den kvickhet, som är på ett stort sätt kvick:
det vill säga, en humoristisk –––––-. Det
kvinnliga könet mäktar desto mindre
producera något i humoristisk bemärkelse kvickt,
ju bestämdare detta (jämväl vid sina konkretaste
tillämpningar) är ett ideellt i sin natur, och i
följe därav sådant, att det av kvinnor - även de mest
genialiska - icke ens förstås, eller åtminstone aldrig
helt och hållet; de äro därtill för mycket barnsliga,
sangviniska och godsinta. - - - All kvickhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
