Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Sturzen Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
till den mening, som skall uttryckas, med en ledighet,
egentlighet och mjukhet, som gör det på en gång
harmoniskt med den stämning, i vilken läsaren är
försatt, och helt och hållet oersättligt av varje
annat. Enkelheten i hennes språk är i följd härav
så stor, att envar, som icke prövat sin förmåga,
kunde tycka sig och varje annan böra vara i stånd
att skriva något dylikt; såvida det ju alltid borde
falla sig så, och icke annorlunda."
Det förtjänar särskilt betonas, att den skald,
vars styrka det just varit att träffa idyllpoesiens
hjärtpunkt genom klarheten, enkelheten, naiveteten i
sin diktning, i detta fall framställer fru Lenngren
som sin läromästare.
Och i motsats till Atterboms påstående från 1823,
att fru Lenngren ställts för högt, förklarar Runeberg:
"Med allt skattande, åt dagens opinion, vågar man
både hysa och yttra den övertygelse, att åt fru
Lenngren i en framtid skall tilldömas en rang bland
svenska författare, vida över den, hon nu i allmänna
tonen komparativt innehar. Det är åtminstone säkert,
att svenska litteraturen icke kan uppvisa någon
så verkligt originell och poetisk natur, som hon,
om man undantager de båda oefterhärmliga genierna
Franzén och Bellman. Och då skönheter, som äro
foster av sin tid och blott av den förstås, med
årens och kulturens växling vissna och förskjutas,
kvarbliva i oförvanskelig ungdom dessa ur naturens
djup framsprungna skapelser, som tyckas födda för
ingen tid och för all tid, och hyllas med så mycket
oinskränktare dyrkan, ju flera efemära koryféers fall
de överlevat."
Även realisterna på denna sidan Bottenhavet
skattade henne högt. Sturzen-Becker (Orvar Ödd)
förklarar i sina sex föreläsningar om den svenska
skönlitteraturen (1845) fru Lenngren vara ett av de
snillrikaste fruntimmer som någonsin fört pennan,
ehuru det vore naturligt nog, att tidens smak även
på henne utövat något inflytande, så att det vore
litet puder även i hennes lockar, isynnerhet när
hon i moraliserande dikter ville visa sig som värdig
syster till de akademiska perukerna. Han tillägger
för övrigt följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
