Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Flodman - Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Bland senare uttalanden om skaldinnan märkes Anders
Flodmans mycket sympatiska karaktäristik i hans 1872
utgivna »Kritiska studier», som inledes med orden,
att fru Lenngren bland den gustavianska periodens
författare är en av de mest verkligt klassiska,
ifall det att vara klassisk betyder att hava nått
ett sådant mästerskap på sitt område, att man icke
kan glömmas. Han kännetecknar i det hela sundt
och träffande hennes olika dikter såväl som hennes
samlade skaldskap.
Viktigare är naturligtvis Gustaf Ljunggrens
innehållsrika, i hög grad beundrande skildring av
fru Lenngren l andra delen av »Svenska vitterhetens
hävder» (1877), där han förklarar, att »tiden,
den väldigaste kritikern av alla, har till hennes
förmån avgivit sitt utlåtande och från dess domstol
gives intet vad». Ljunggren söker förklaringen till
hennes diktning främst i hennes liv som människa;
hon kände djupt »äran av att vara kvinna», och
den högre, harmoniska livsbild, som bör ligga
till grund för satiren, var hos henne familjens,
huslighetens idealitet. Detta medgivet synes han
dock, såsom ovan antydt, lägga för stark tonvikt vid
råden till Betti, då han i dem så till sågandes ser
själva centrum i hennes diktverksamhet Av särskilt
intresse är Ljunggrens karaktäristik av hennes komik
och gendrivandet av fosforisternas kritik av denna
såsom blott förståndskvickhet, i det han påvisar att
hon just ägde den äkta komikens fria, skapande kraft.
"Saken är" - skriver han - "att hos fosforisterna
fick ingen annan komik gälla än humorn. De
bedrevo med den ett formligt avguderi. ’Den äkta
komiken,’ säger någonstädes Hammarsköld, ’är den som
framkallar det milda, välgörande, halvt tårblandade
löjet.’ Denna tårblandning finnes verkligen icke
hos fru Lenngren. Men det torde dock böra anmärkas,
att liksom vi här och där i hennes idylliska och
därmed besläktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
