Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du, som min bok i handen får!
Hvarenda dikt, hvar vers där står
Är ett fragment, en lämning blott
Af Eros, som i stycken gått –
en strof, i hvilken man redan tycker sig finna
Snoilskys egendomliga pregnanta uttryckssätt
markeradt.
Stundom antager skalden den Byronske dandyns
ironiserande ton. På en maning att gå på bal – i »Hon
skall på bal» – svarar han en smula naivt blaseradt:
Dock steg jag hellre uppför alper höga
Och öfver heta järn barfota gick,
Än jag salongens hala golf beträder
Bland flärdens dockor uti galakläder.
– – – – – – – – – – – – – – – – – –
Jag lärde ej att smickra och att ljuga,
Att le med smak, och kväfva sorgens tår,
Och jag försmår tillräckligt djupt att buga,
Då höga herrar fråga, hur jag mår.
Liknande stämningar klinga fram här och hvar:
Blott hon, som frågar, mäktar att förklara,
Hur pannor fåras innan tjugo år.
(»Hvad vållar sorg re’n i de unga åren»?)
O, mänska! hvi lyfter du vred din arm
Mot andra skridfän på jord?
Långt hellre mot ormar i egen barm
Du höje glafven till mord!
(»Ormen på vägen».)
Jag dåre, som trodde, att kärlek består
I profvet af oblida öden!
Hvad lifvet dig lofvar, än aldrig du får;
Sitt löfte, det håller blott döden.
(»Förbi».)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
