- Project Runeberg -  Carl Snoilsky. Hans lefnad och skaldskap /
43

(1905) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I »Bucanierens sång» idealiseras det vilda
sjöröfvarlifvet, i stil med Byrons och Sommelius’
världsförakt:

        Jag är bucanieren, som stuckit i brand
        Hvar prunkande stad på Columbias strand.
        Med skeppsvrak jag sållat det vräkande haf,
        De spanska gallionernas giriga graf.

        Min börd och min stamort man känner ej rätt,
        Än tror man mig vara af Belzebubs ätt,
        Och än att Gud Fader, på mänskorna vred,
        Befallte mig komma af mordängelns säd.

Man jämföre Viktor Rydbergs kort förut diktade
flibustiersång i Fribytaren på Östersjön, som dock
knappast då torde varit Snoilsky bekant.

Den »Venetianska serenaden» är säkerligen ock att
hänföra till Byronska intryck.

I »Grenadieren», som sörjer sin fanflyktige son, höres
en genklang från Runeberg (»Torpflickan»); i anslaget
till »Paralleller» (sömmerskan som anstränger sig
till döds för den rikas bröllopsdräkt) möter man en
fläkt från Heine, och dessa rader i »Den bärgtagne»:

        Och liten tiggargosse lopp kring i öde mark,
        Han hade irrat sig från rätta vägen –

är en allt för tydlig reminiscens från Bernhard Elis
Malmströms »Hvi suckar det så tungt uti skogen».

Särskild uppmärksamhet kräfva tvänne bland de
senare tillkomna »smådikterna». Den ena är sonetten
öfver den af sina recensenter sönderslitne engelske
skalden John Keats med följande slut:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warsnoil/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free