Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här offrades åt evig glömska
Enhvar, som Ludvigs misshag rönt.
Här fick han döden länge önska,
Förr’n bödelns järn hans trängtan krönt.
Här tycks hvar rostad kedja hviska
En dikt med blod och tårar i
Om den, som höjt satirens piska,
Mot Pompadour och Dubarry.
O, finge på en gång du höra,
Hvad denna tysta grift förnam,
Det skulle ringa i ditt öra,
Och svett af ångest sippra fram.
Din rena andedräkt ej blande
Sin ambra med förpestadt kvalm,
Du undersköna frihetsande,
Med frygisk mössa, segerpalm!
»Vänd om, vänd om», så röster mana
Därute med beundrans rop,
»Hvar är hon, hon, som bar vår fana.
Som gick i spetsen för vår hop?
Hvar är Bastiljens segrarinna
Med blick af eld och korpsvart hår?
Hvar är hon, frihetens gudinna?
Triumfens char re’n förspänd står.»
Hon tycks ej märka jubelskriken;
Kanske hon är af striden trött.
Sitt anlet har hon dolt i fliken
Utaf sin mantel, sliten, nött...
O, vörda denna stumma smärta,
Du folk, hvars stridsbanér hon bar!
Du helår ej ett krossadt hjärta,
Med lagern och triumfens char.
Hvad sköter hon om ära, rykte?
Sitt värf hon slutat för i kväll.
Hon håller sina läppar tryckte
Emot ett namn på murens häll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
