Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall vår kärlek blomma, har Snoilsky af Orchidéerna
endast erkänt såsom sin sånggudinnans äkta barn
och gifvit sitt eget namn åt den af Goethes
lyrik inspirerade, smältande dikten Natten – till
Thorvaldsens relief – med det melodiska anslag,
hvars meter så väl målar vågskvalp och vindsus:
Bölja, mot stranden fradgande,
Sluta ditt brusande!
Vindfläkt, bland träden vaggande,
Sluta ditt susande!
Stiger ej natten
Tyst öfver stjärnströdt blå?
Sorlande vind och vatten,
Tigen också!
Bland samlingens öfriga poem äro åtskilliga med
orientaliskt motiv, måhända påverkade från Victor
Hugo och dennes efterföljare.
Så »De tusen fröjdernas stad», där Snoilsky användt
den sjufotade trokéen, som, efter mönstret af Tegnérs
»Våren kommer, skogen löfvas» o. s. v., blifvit en
så omtyckt meter i svensk diktning.
I några dikter klingar alltjämt en byronisk dysterhet,
likväl djupare och mer äkta än i förra samlingen. Så
i den prometeiska dikten Titanen, öfver den fallne
andens storhet som slutar med orden:
Hellre stelna till förtviflans is,
Öfver ömkan höjd och dvärgars pris
Än i tårar smälta
Öfver ett förverkadt paradis!
En mera personlig dysterhet, framträdande i den
tomhetskänsla och sinnets ödslighet, som stundom
kunde gripa honom, biktar Snoilsky i Horror vacui:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
