Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med tusen tysta munnar
Från dal och skog och hed
Naturen själf förkunnar,
Att nu är evig fred.
Det äldsta split sig vänder
Till trofast broderskyss,
Då fläta sina händer
Ihop Polack och Ryss.
Enhvar af ånger glöder,
Att hatet söndrat dem;
Men nu de äro bröder
Från samma fadershem.
Allt hvad med blod blef skrifvet
På häfdens blad, är re’n
Förlåtet och tillgifvet
Och glömdt för längese’n;
Hvem minnes ok och piska
Och kamp med svärd och dolk,
Då rörda hjärtan hviska
Nu tackar Gud allt folk!
I Den polske frivillige härskar en mera vemodsfull
stämning. Det är ej till segerstrider, som den unge
fosterlandsvännen rycker ut. Han offrar sig blott
för att blifva ett minne för eftersläkten.
Och när ryssarne segrat, gifver skalden i den ironiska
dikten Lefve kejsaren uttryck för de kufvades
smärta. De förtrycktes tilltro till det godas seger
har svikits.
Tro, ära, mänskorätt – hvad äro dessa?
En dunst, ett narrverk blott, ja intet mer.
I På Polens graf – »den öde fläcken i Europas sköte»
– uttalar Snoilsky misströstans ord;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
