Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lugnt den stam, som var Guds egen,
Dref sin hjord på Syriens fält;
Sakta sänktes änglastegen
Till den fromme herdens tält.
Susen, susen, gröna palmer
Kring ett hjärta utan ro,
Som har glömt sin barndoms psalmer,
Som har mist sin barndoms tro.
Tid, då himmelen och jorden
Än ej brutit sitt förbund,
Till en saga är du vorden
I den kalla världens mund.
För att döfva samvetsbettet,
Säga vi, att allt är dikt;
Lärdomen och sunda vettet
Ha bevis med centners vikt.
O, hur må vi sist ej blygas;
Trots bevisens djupsinthet,
Kan ej hjärtat öfvertygas,
Hjärtat, som så litet vet![1]
Denna sommar greps Snoilsky – eljes så
förhoppningsfull – af misströstan öfver att icke kunna
fullfölja sitt skaldekall samt att kanske likväl
på grund af sina poetiska sysslor hindras från att
utföra praktiska värf och ej mäkta taga sin examen.
För sina vänner i Danmark, Christian Winther och än
mer Julie Winther, biktade han denna oro.
Carl Snoilskys bref till den Wintherska familjen äro
tyvärr förstörda, liksom mycket annat af Christian
Winthers kvarlåtenskap. I januari 1897 frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
