- Project Runeberg -  Carl Snoilsky. Hans lefnad och skaldskap /
97

(1905) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

standsede han, til han havde taget sin Examen
[1],
og först 1829 kom »Træsnittene» ; da var han 33 Aar
gammel, og han havde ödelagt Meget der var skrevet.
– – Vil Du saa tage Din Forbandelse tilbage över
den Time, Du smeddede Rim! Det bragte Dig jo til
Chr. Winther, og uden det havde Du jo ikke fundet
Din anden Moder, som Du dog er lidt glad över; Du
seer altsaa, ät Du skal takke og ikke bande.

Med Snoilskys kansliexamen – den tiden en enbart
historisk-filosofisk-språklig examen – gick det icke
öfver sig snabbt.

Släkt och vänner voro bekymrade, att den unge grefven
för sånggudinnorna försummade Minerva, om nu denna
gudomlighet kan anses ha haft något med kansliexamen
att beställa.

Beskow lär under denna tid en gång vid ett sammanträde
i Svenska akademien ha yttrat till Manderström,
att denne ju hade en ung, begåfvad frände i Upsala.

»Ja vars», svarade Manderström, »han skrifver vers,
om det nu skall vara något.»

Beskow kände sig stött på yrkets vägnar och genmälte:
»Nå ja, sämre kan man ta sig till.»

Hvarpå Manderström på sitt drastiska sätt replikerade:
»Ja, fan vete!»

Den, som med sina förmaningar och råd skarpast höll
Snoilsky vid boken, var hans trofaste studiekamrat
Herman Wikblad, och Snoilsky har själf förklarat,
att det var dennes förtjänst, att han någonsin tog
sin examen. Till svar på en »skrapa» från vännen
skref Snoilsky den 29 november 1863:


[1] Dessa uppgifter äro, såsom N. Bögh påvisat,
ej enliga med verkliga förhållandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warsnoil/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free