Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han besjunger den mö, som vid lampans glöd arbetar
till fromma för kämparne vid Dannevirkes skansar.
Den redlige, förfrusne Jens
Fällt bajonett på Nordens gräns
Som våld sig vill tillista.
Och han utbringar lefvet för kvinnan som valkyria,
»då våldet fumlar på vårt lås».
En månad senare offentliggjorde han i Upsalaposten
ett skaldestycke, i hvilket harmen öfver Dannevirkes
fall blandar sig med känslan, att Sverige ej borde
lämna stamfränderne allena i striden.
Det är väl bekant, med hvilken orättvisa man på
afstånd, främst i Danmark, men ock i det öfriga
Norden, dömde general De Mezas åtgärder att utrymma
Dannevirke. Ord som »förräderi» och »feghet»
sväfvade på många läppar, ej minst hos de mera
platoniske danske fosterlandsvänner – som stannat i
Köpenhamn. Man talade om »det tysksinnade partiet»
som uppgaf Dannevirke[1].
Först efter De Mezas död har man gjort honom rättvisa.
Snoilskys dikt Vid Dannevirkes fall[2] är sprungen
ur den då gällande nationalliberalt-skandinaviska
stämningen och lämnar i hetsighet intet öfrigt
att önska. Detta vållade väl ock, att skalden vid
närmare besinning underlät att omtrycka poemet i
sina »Dikter». Men i skaldisk glöd och poetisk harm
tillhör det onekligen hans kraftigaste tidsdikter
från dessa år.
Dikten lyder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
