Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O Dannevirke, du som låg
Och Nordens frihet täckte!
Som mellan väster-, östervåg
Ditt dubbla bålverk sträckte!
Du mur, som just din resning fick,
Att ingen främlings lystna blick
Bortom dig skulle fika!
Du borg, där röfvarn feg och snål
Så ofta flytt för män i stål,
För döden, som ur ögonhål
Af brons sågs bister kika! –
Hur skönt, då stormen spjärnade
I veck af Dannebrogen,
Som Danmarks lejon värnade
Med breda, ludna bogen!
Hur gladt – för några dar se’n blott –
Då tysken måste glida brådt
Från ointagna vallen!
Han själf skref under med sitt blod,
Att Danmarks gamla rätt var god;
Stormstegen, rest med öfvermod,
Låg tvänne gånger fallen.
Och tvillingsegerns dag gick om –
Än rykte bajonetten,
Då fegheten till lägret kom,
Och mörkret höljde slätten.
Den natten föll väl gruflig frost,
Då ärans blanka svärd tog rost,
Gud vet i hvilkas händer!
Från Dannevirke som ett lam
Var hären bortledd – blygd och skam!
Då tysken åter tordes fram
På fältet, en i sänder.
Och nu är Norden klädd i sorg,
Och nu dess gräns blir trängre,
Och Sveriges häfd med Sveaborg
Står ej så ensam längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
