Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Än dröjde dock tärnan med purpurhyn,
Hon tycktes bida och vänta ...
Då steg där från staden ett rop mot skyn:
»Evviva, evviva, Magenta!» –
Nu grönskar slätten för längese’n,
Där österrikaren stupat.
I mullen, som gömmer de slagnes ben,
Sig plogen ofta fördjupat.
De bästa drufvorna äro de,
Som spirat ur fiendens aska[1].
Evviva l’Italia fara da se!
Dess skål i en splitterny flaska!
I Venedig tillkom dels treklöfverdikten Venezia,
dels Mocenigos palats.
Venedig – då ännu österrikiskt – synes skalden såsom
en fallen skönhet. Efter den underbart lekfulla
kärleksdikten till Giacinta, som gör skalden sällskap
i den slutna gondolen, följa de harmfyllda sångerna
om Venedig såsom en svunnen storhet, hvars borg
nu är hem för skammen, för slafvar och hetärer,
hvars ynglingar stickas in i hvita vapenrockar för
att i sin ordning förtrycka andra – bekämpa Ungern
och Danmark. Skaldens nyss så klara skönhetshimmel
förmörkas plötsligen af moln. Venedig är icke
fritt. Det är samma stämning som i Byrons »Ode on
Venice», där skalden begråter Venedigs svunna frihet:
»There is no hope for nations».<footnote>Äfven en
annan af Snoilskys förebilder – Anastasius Grün –
har skrifvit ett skaldestycke öfver det frihetsberöfvade
Venedig.<footnote>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
