- Project Runeberg -  Carl Snoilsky. Hans lefnad och skaldskap /
157

(1905) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutet nyskrifvits emedan det gått förloradt genom
att ett blad i konceptboken förkommit[1]. Jag
är emellertid nu i tillfälle att något så när meddela
dikten i dess första, mera koncentrerade och väl
så friska form. I den afskriftsbok från 1864–65,
där flertalet af de i Italien tillkomna dikterna
i nyckfull följd renskrifvits, förekommer tillika
den första kladden, med rättelser och strykningar,
af den präktiga Masaniellodikten. Framletad ur
dessa spillror, lyder den som följer; de sex första
stroferna äro snarlika den tryckta formen, men det ej
alldeles fullbordade slutet, fem och en half strofer,
skiljer sig väsentligt från de senare tillkomna
tio nya.

Masaniellos Tarantella.

Samlens hit, I bröder alla, ifrån bärget, ifrån sjön!
Nu är icke tid att syssla vid ett nät för lumpen lön!
Kommen! Jag är Masaniello, fiskar’n från Amalfis strand;
Jämnt min röst var van att tända bruna kinder upp i brand.

Hafvets söner, hafvets döttrar, barn af sköna Napoli,
Hvar är glädjen, sången, dansen – dansen, förr så glad och fri?
Hvar är glädjen? Landsmän! Mulet blicken I mot jorden ner.
Glädjen, honom vi ej känna, men spanjoren desto mer.

Från Kastiliens brända hedar kom han hit med urblekt rock;
Nu han har det hvita silfret, har det gula guldet ock.
I de slott vi byggt åt honom drar han, stolt, ej för gardin,
Då han kysser våra tärnor, drucken rusig af vårt vin.

Då han kom, hans torra knota genom dräktens trasor sken;
Ryttarstöfveln knappt fick fäste på hans nådes spindelben.
Nu, en etterfylld tarantel, pöser han af öfvermod,
Men det stinna hull, han fått sig, tog han af vårt bästa blod.


[1] Meddelande
af lektor K. A. Melin ur hans resedagbok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warsnoil/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free