Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lif – jag längtar till hemmet väldeliga, och tror
knappt, att jag kan hålla mig ifrån att komma hem
i sommar, om än på en 8 dagar blott. Jag vet, att
det är dårskap, men frestelsen är stor. Jag har ju
tyvärr Frankrike ogjordt än, och behöfver där minst
lika mycken tid som i Italien, för att kunna fullt
förstå den franska andan. Jag vill äfven under min
blifvande vistelse där utbilda en prosa-stil åt mig –
det kan bli nyttigt för framtiden. Men är det icke
märkvärdigt, att jag, som nu på 9:de månaden är i
Italien, och är mer än de flesta turister förtrogen
med dess folk och språk, omöjligt kunnat lära mig
värdera dess litteratur? Ariosto och Manzoni – i
mitt tycke Italiens förnämsta namn – hafva uppväckt
en slags kall beundran hos mig, men intet lefvande
intresse. För min egen konst har jag alltså icke att
tacka Italien för några lifliga intryck, ehuru du
måste medge, att det verkat ofantligt på mig i många
andra fall. För detta gynnsamma resultat står jag
kanske ej litet i förbindelse hos min förhärdade
föresats att i Italien uteslutande se hvad det
är och icke hvad det varit. Jag vet, att det är
djärft sagdt, men jag påstår dock, att jag varit
den förste, som, låt vara ojämförligt underlägsen
mina föregångare, dock haft mod att uttala en rent
realistisk åskådning af själfva idealernas land. I
hvad mån denna uppfattning kan vinna sympatier, får
framtiden utvisa. Jag har redan gjort mig förtrogen
med tanken att mot slutet af nästa år t. ex. låta
framlägga för publiken en volym – det mottagande den
kommer att få skall för mig utgöra domen öfver hela
mitt skaldskap. Jag vore otacksam, om jag påstode,
att mina tidigare försök ej vunnit utbredning och
erkännande inom den egentliga litterära kretsen
af läsare, men jag vill ej ett ögonblick smickra
mig med den illusionen, att jag för den stora
publiken är något annat än en vanlig kalenderpoet,
hvilken man tror sig läsa för första gången hvar
gång man stöter på hans namn. I medvetande däraf
måste jag ju bli högst obehagligt berörd af ovation
likt den som nyligen lär ha prydt Ill. Tidn:ens
spalter. Detta blad har varit en olycksfågel
från början, då det utan min vetskap, än mindre
samtycke, upptog min s. k. Inledningsdikt. För gammal
bekantskaps skull kunde jag icke neka de Namnlösa
bidrag till deras nya bok, ehuru jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
