Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl vet, att detta utminuterande af mina dikter om
Italien kommer att betydligt förringa det intryck,
som de kanske skulle göra, om jag publicerade dem alla
på en gång, i min blifvande nya diktsamling. Dansken
Ch. Richardt utger till julen en bok i samma stil som
»Nya Nordiska dikter» häromåret och har, förmodligen
på Winthers uppmaning, äfven anmodat mig. Äfven till
honom får jag väl lämna 2 à 3 af mina nyaste och bästa
stycken, för att få den hedern att stå inom samma
permar som Winther, Andersen, Björnson, Topelius
m. fl. Hvad jag i Spanien och Frankrike kommer att
skrifva, skall däremot blifva en komplett hemlighet
för alla, till och med för de namnlösa. Endast du
skall i tysthet få dig meddeladt, det jag själf anser
bäst, men du får icke tillåta någon taga afskrift
däraf. Tack för Bäcks[1] dikt!
Jag vill visst medgifva, att själfva tanken i och för sig
själf är sinnrik och slående, om den i korthet framställts
för läsaren som en idé, men att, som Bäck gör, utföra
den i detalj, för att framställas som en åskådning, tycker
jag ej om. Den är till stoff hvad tyskarne kalla en
»Sinngedicht», men att göra ett långt poem af den,
där så luftiga symboler som de mänskliga plikterna
utförligt beskrifvas som vikter i resp. skålar,
hvilka männniskan måste stå och hålla i handen hela
sitt lif – det tilltalar ej en så strängt sinnlig
uppfattning af poesin som min.
Du kan lita på, att Topelii vinterstycke uppväckte
känslor hos mig, som jag skulle vilja kalla en hvit
vår – om någon människa kunde förstå, hvad ett så
sväfvande uttryck skulle innebära.
De italienska bilderna afslutades med Epilog i
Marseille, där han i en situationsskildring från den
franska hamnstaden, öfver hvilken ännu den sydländska
himlen hvälfver sig, inmänger en vemodssuck öfver
att nödgas lämna »hemmet för evig sommar».
Af de italienska bilderna hade, som nämndt, fyra sett
dagen i Ny Illustrerad Tidning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
