Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Spanien och Frankrike 1865-66. - Hemkomst. - Diktsamlingen af 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag ock ett Alhambra hade,
Som paradis inneslöt.
Min glödande tinning jag lade
Hvar kväll mot ett snöhvitt sköt. – –
Du skimrande bilders skara,
Du ätt, som försvann från jord,
Hur djup kan din sömn väl vara?
Hvar lär jag det rätta ord?
Den biltoge Mohrens like,
Jag bär på en saknad tung:
Mitt var fantasiens rike –
Nu är jag en fallen kung!
[1]
De flesta spanska minnena återgifver Snoilsky
i sonettform. Visserligen yttrar han i ett bref
från denna tid, som jag nedan skall meddela, att
han endast befattar sig med sonetter »när lyran är
ostämd». Taktiskt börjar han dock nu odla sonetten
såsom sin speciella diktart. Man hade ju tvistat
åtskilligt om sonettens värde och lämplighet för
svensk poesi, och under nya skolans strider med den
gamla hörde man den fördömas.
Ännu B. E. Malmström förklarar, att versmått sådana
som sonetter, terziner, canzoner och sestiner äro
»ännu mera oförenliga med svenska språkets lynne än
ottave rime», äro helt och hållet produkter af de
romaniska språkens väsende, tillhöra dem och inga
andra språk, och han vill från förkastelsedomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
