Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Spanien och Frankrike 1865-66. - Hemkomst. - Diktsamlingen af 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en enhällig sammansvärjning mot min blygsamhet –
ägnat en uppmärksamhet långt öfver min förskyllan
och värdighet. Exempli gratia den så vänskapligt
bifogade recensionen[1], om hvilken jag rodnande måste
utbrista med Calchas i »Den sköna Helena»: »Alldeles
för mycket blommor!»
En betydelse hade Snoilskys första diktsamling,
som icke kan öfverskattas.
Den blef den dåvarande ungdomens älsklingsbok framför
alla andra. Den lilla oktaven i sin gredelina klot
stod hos studenten på bokhyllan vid sidan af de
böcker, som skulle läsas: Ribbings Grundlinjer och
Lünings Edda, Naumanns Statsförfattningshistoria
och Ciceros De Oratore – men den nedtogs frivilligt
och skänkte mången kär vederkvickande stund mellan
tentamensläsningen.
Jag minnes väl en vitter krets, i hvilken den boken
var favoritlektyren framför andra. Huru fort lärde
vi oss icke utantill de två hundrade sidorna – mycket
fortare än det vi egentligen skulle lära oss.
I moget kloke, I öfversluge,
Er har jag föga att bjuda på!
Du varma hjärta på tre och tjuge,
Du, vet jag säkert, skall mig förstå.
Om vi förstodo den skalden! Enhvar fann där något för
sig. Min närmaste vän och kontubernal, Byronsvärmaren,
föredrog:
Det är så mörkt och så öde
I Mocenigos palats,
Det är som om idel döde
Där hade sin boningsplats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
