Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Noli me tangeretiden 1869-79. - Ämbetsverksamhet. - Samlarintressen. - Sonetter och spridda dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälligt, visar dock, att jag ej hädanefter kan
med säkerhet räkna på att få sitta orubbad hemma.»
Under vistelsen i Danmarks sedan gammalt för honom
så kära hufvudstad återknöt han förbindelsen med den
Wintherska familjen och slöt närmare bekantskap med
Nordens mest framstående kritiker, den med honom nära
jämnårige Georg Brandes.
Snoilskys korrespondens med den Wintherska familjen
hade under årens gång upphört. »Det föll sig svårt
för allting göra redo, och knappast mer ett fattigt
bref jag skref.» Då han nu sent omsider åter trädde in
öfver tröskeln i det kära hemmet i Studiestræde n:o
34 – som enligt Winthers egna ord var en af de bästa
»Pletter af denne Jord», därför att det utgjorde en
del af Köpenhamn, som utgjorde en del af Danmark,
som åter vore det käraste af allt kärt i lifvet –
skedde det med en viss beklämning. Men han har
själf i sin dikt på Winthers hundraårsdag skildrat
den förståelse och det öfverseende, som visades den
svenske vännen från årtiondet förut.
I trappan gång på gång jag hade stannat;
Det öfverlästa fast i strupen satt.
»Kan ni förlåta?» fram där kom ej annat,
Då ljöd det kära svaret: »Alt forladt!»
Och snart jag såg med tacksam rörd förtjusning
De forna minnen lefva upp igen;
I aftonsolens vemodsstilla ljusning
Jag återfann min gamle skald och vän.
I fortsättningen ger Snoilsky emellertid uttryck åt
sin sorg att ha bevittnat Winthers affärd till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
