Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Noli me tangeretiden 1869-79. - Ämbetsverksamhet. - Samlarintressen. - Sonetter och spridda dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den skald, som skrifvit detta, har just icke dolt,
att hans farkost gått i kvaf.
Eller läse man dikten om Den fångne näktergalen,
eller sonetten Återseende, där skalden gripes af
vemod vid besöket på de gamla tomter i Fyrisstaden,
där han förr hämtade diktens förstulna fröjd; eller
lärdomen i sonetten Min vän och jag – »ett eldigt
vin får lof att stå på is». Öfverallt skall man höra
taktslag från hjärtekammaren. Eller må man minnas den
bekanta sonetten »Brännoffer», där skalden biktar om
de dikter han förstör:
Farväl, farväl, I delar af mig själf – –
I voren barn af våren och mitt hjärta.
Den smärta, som ger sig luft här, är af annan art
än ynglingens cherubinsorg eller den världssmärtans
modedräkt, skalden tio år förut anlagt efter Byron
och Heine. Såsom all misantropi, all bitterhet mot
omgifningen och människorna har den nog till någon
del sin rot i personens missnöje med sig själf.
Bland sonetterna beröra åtskilliga tidens händelser
och spörsmål.
Under kriget 1870–71 hade Snoilsky, såsom det stora
flertalet svenskar, sina sympatier på den västra
sidan af Rhen. Till den kände litteraturvännen och
samlaren K. F. Werner skrifver han från Drottningholm
sommaren 1870:
»Frankrike kostar mig hälsa (d. v. s. den sista
lämningen däraf), nattro, aptit, humör och de sista
tårar af sorg och saknad, som en gammal egoist som
undertecknad ännu kan för högst oförutsedda fall
hafva bevarat i sina sinande tårekörtlar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
