Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Noli me tangeretiden 1869-79. - Ämbetsverksamhet. - Samlarintressen. - Sonetter och spridda dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det främmande. Han skulle önskat att bland dessa
innerliga och varma utbrott mot de former af tyranni,
hvilka man kan förklara sig vara fiende till utan
att stöta någon nordisk kälkborgare, också funnos
några som beröfvade den formfulländade och i ordets
bästa mening förnäma, diktsamlingen hvarje skymt
af salongspoesi.
Snoilsky förklaras vara en skald, som fullkomligt
beherrskar penna och pänsel. Uttalandet i en sonett,
att han måste strida mot materielet öfverraskar,
ty dikternas form är nästan alltid sådan att man
säger sig själf att så runne orden i formen, så föllo
de utan att hyfvel, fil eller knif behöfde utjämna
något. Man har i hvarje fall alltid det intryck,
som verkar så välgörande och tryggt, att man har att
göra med en mästare som förstår sin konst, som aldrig
lämnar halfgjordt arbete och aldrig gör sig skyldig
till dilettantism.
Men han förmår mera äri att blott skildra och måla
i välklingande vers. I hans bästa dikter råder en
lyrisk flykt, ömsom sprungen ur en ungdomlig käckhet,
ömsom ur ett medkännande hjärtas varma sympati. Man är
skald, om man ock ej skrifvit mer än de fem brusande
stroferna ur Neros gyllene hus: »I morgon lämnar
S:t Peter» o. s. v. etc. Och det hjälper ej om man
senare vill berätta läsaren, att man blott visar honom
fantasiens luftsyn, icke öppnar känslans helgedom,
när man skrifvit ett så ungt, varmt, själfullt och
kändt poem som »För Polen». Bland hans politiska
dikter finnas många vackra; en, den om Storken vid
Dybböl, är klassiskt skön.
I sonetten »Noli me tangere» säger han väl, att han
ej vill gifva sin känsla till pris, men han menar
nog ej känslan, utan privatlifvet. Och häri har han
rätt, såsom hvarje ärekär, stolt och förbehållsam
man. Nej, han må gärna tränga det privata tillbaka,
blott han allt mera och allvarligare sträfvar att
blifva organ. Han beundrar Béranger, men Béranger
hade med all sin prosa den fördelen att folkets
hjärta slog i hans bröst. Brandes hade önskat, att
Snoilskys diktning mera tolkat hvad det samhälle, af
hvilket han vore medlem, kände, hvad hans folk ville,
drömde, hoppades, ärnade. »Det var det vi sökte till
dina dikter för att lära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
