Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ökensynen låter den törstande skaran fröjdas åt synen
af en blank våg; ledaren förklarar visserligen, att
det endast är en hägring, men om de följa detta sken,
nå de dock till sist hafvet.
Om det sköna mål, som blicken bländar,
Än för åtrån tyckes vika stundligt,
Sannings haf, där ökenfärden ändar,
Ler i strålar, gränslöst, outgrundligt.
Guldfågel ger i sina sällsynt melodiska strofer
en symbolisk vink om poesiens, väl närmast den
förandligade poesiens, makt öfver dens sinne, som en
gång lyssnat till dess klang, och vi förnimma, hurusom
guldfågelns klara toner locka gossen, ynglingen,
mannen och ännu nalkas åldringen i hans dödsstund:
Toner nalkas underbara,
Vid hans kind en vinge rör,
Tack Guldfågel,
Tack Guldfågel!
Blif det sista som jag hör,
Sjung för mig än då jag dör.’
Symbolisk är ock en dikt, som den ofvannämnda Svarta svanor.
Bland andra poem i denna grupp, hvilka visa skaldens
nya egenart, må nämnas dikter som den om den
sårade Hjorten, en hänförande bild af hur ungdomens
bragder och kärlekslif lefva upp i dödsminuten, samt
Göttingen, måhända den främsta af de skildringar
af olika orters stämningar, i hvilka Snoilsky är en
sådan mästare; hvad han ger är icke blott en resande
främlings intryck från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
